Ratty's blogg om livet.

Natt mot Torsdag just nu och försöker tänka till hur veckan varit so far och sammanfattningsvis så kan man väl säga som så att den inte varit den roligaste.
Lördagen var det strålande höstväder och vad passar då inte bättre än att städa ur båten och fixa till den inför vintern vilket man bör eller rättare sagt ska göra, jag höll på att svimma efter 10 minuter av bottenskrapande på ett ungefär, inget tungt jobb överhuvudtaget men kroppen säger  iallafall ifrån så det blev till att gå in och lägga sig ett tag på sängen innan vi fick eftermiddags besök, tog väl 10 sekunder så hade jag somnat och vaknade 2 timmar senare till halvjummet kaffe och ett tomt kakfat.
besöket var några bekanta som hört att Engla hade vattkoppor och det var ju helt utmärkt för deras dotter hade ännu inte haft det så vi jublade i kapp när Engla gav den andra tjejen en kram bland annat. Stackars barn egentligen men det sägs ju att det är bättre att ha det nu än senare i livet.

Veckan i övrigt så har det väl inte hänt något kul direkt utan jag fortsätter knapra mina tabletter, pratar en del i telefon med doktorn som verkar ha en standardfras vad det gäller värk/smärta och det man hör jämnt är " ska vi inte höja plåstret" har säkert nämnt det tidigare men jag får alltså morfinplåster som jag byter varannan dag och de har jag på överarmen växlande från sida till sida med 2 dagars intervaller.
Självklart kan man höja plåstret vilket vi också gjort i omgångar, jag vill dock att man utesluter andra saker först innan man går in och höjer för det blir garanterat svårt att sänka senare.
De tabletter jag då käkar är till för att få ner tillfällig smärta.

På tisdagen så for jag och frugan till Södersjukhuset för det besök som vi skulle gjort veckan innan men föll bort pga att jag mådda blaha då, denna Tisdag var allt dock mycket bättre, fick i mig lite frukost hemma och även om jag mådde illa efter den så fick jag iallafall i mig lite och det är alltid trevligt.
Väl på SÖS och inne på doktorns rum så pratade vi självklart om mitt tillstånd men även om saker och ting runt omkring mig för det finns en risk att man lurar sig själv på olika saker och ser dessa på ett mörkare sätt än man behöver så de bitarna satt vi och pratade om ett tag och jag tror nog att det kom ngt gott ut av den diskussionen faktiskt.
Lite senare så gled vi in på min hälsostatus i sifferform så att säga, alla ser att jag är relativt blek och smal så det man tittar på i övrigt blir då proverna som tagits och där "ser allt bra ut" förutom den berömda Tumörmarkören som nu brakat i väg och är uppe i 9000!! som sjukast hade jag 29000 och under våren/sommaren när jag var som piggast så var jag nere i 30-40ca och att få höra siffran 9000 känns inte så där jättebra för då vet både jag och doktorn och frugan att tumören har börjat röra på sig ordentligt därinne men då finns det också ett stort MEN!
Min kropp är i nuläget för svag för att sätta in någon behandling så vi ska avvakta med den några veckor och därefter får vi se hur läget ligger till då ( tror vi skulle tillbaka i början av Nov)

Ovanstående känns sådär minst sagt och vet inte själv hur jag ska rätta till kroppen och ge den styrka, Mat äter jag både rätt väg men också med dropp även fast de fick plocka bort droppet i förtid sista gången då jag mådde pyton av det hela. Vi sparkar igång igen kommande vecka så får se till att må bättre då!


Imorrn kväll , eller rättare sagt ikväll för klockan e mycket nu så blir det Ishockey på hovet där AIK tar hand om Modo vilket jag ska försöka gå på då jag har en polare som har fått för sig att Modo är laget i hans hjärta så visst vill han se AIK förnedra Modo så gärna för mig , hoppas bara att jag orkar med det hela men det ordnar sig nog
Fotbollen glömmer vi bort så länge..

just jäklar!
jag sitter och skriver att det inte händer så mycket men natt mot Onsdag, dvs dagen som varit så krashlandade en SVAN på vår tomt mitt i natta och både frugan och jag blev hyffsat rädda av oljudet för svanen var precis utanför sovrumsfönstret och förde ordentligt med oväsen, vi visste ju inte då att det var en Svan utan det upptäckte vi på morgonen då den knallade omkring på tomten argt väsande när man tittade på den.
Vi undrade självklart hur vi skulle få bort den från tomten då de behöver en lång startsträcka för att komma upp i luften och en sådan kan vår tomt inte erbjuda utan det blir några meter gräsmatta på sin höjd och det knepiga i alltihop är att vi har staket runt tomten så den var så att säga fångad hos oss.
Tidig eftermiddag så kommer några skolungar knackande på dörren och säger att "det sitter fast en svan i ert staket" och tro på fan det, Svanen har hittat ett litet hål där en bräda var borta och där försökte svanen ta sig ut med mindre lyckat resultat. 
Det ska villigt erkännas att jag gillar inte svanar och jag tror inte de gillar mig heller så hade ingen större lust att börja leka med en svan som sitter fast i staketet men som tur var så kommer en granne förbi  och han har inga problem alls med svanar så han lyckas  bryta upp staketet och svanen kommer loss, därefter så parkerar svanen där och vägrar flytta på sig ända tills en annan granne vid namn Daniel kommer förbi och helt enkelt tar och plockar upp svanen och bär ner den där den hör hemma, dvs i havet ca 500m från oss.
Så eloge till de som vågade för jag hade aldrig gjort det själv den saken är helt säker :-)


Nog om mig nu så släcker vi lampan och sover några timmar
//Johan