En dag på landet.
Nästa resa till landet får bli när medeltemperaturen i landet passerat 15 grader PLUS!
I morgon är det Tisdagen med stort T, mao dags för ny behandlingsrunda på SÖS och jag vet inte om jag hunnit banka in detta mentalt ännu, känner en viss oro över biefekterna som finns där, typ 2 milj myror som springer omkring i kroppen,rastlöshet & lite hederligt illamående.
Att sätta nålar på mig har jag aldrig bekymrat mig över men nu så börjar sköterskona protestera lite då det tar stopp pga ärrbildningar så är väl snart dags att sätta in en sån däringa port så de kan få fylla på eller tappa av bäst de vill. Väntar och ser ett tag till tror jag.
Snacket just nu då i Cancervärlden
ja ingen har ju kunnat missa att SVT i Söndags sände ett progam som man oklokt nog valde att döpa till "Dödskamp på nätet" och det hela gick ut på att en programledare, en präst, en psykolog och en offentlig cancerpatient vid namn Lotta Gray aka "Vimmelmamman" diskuterade eller belyste bloggens inverkan på oss cancerpatiener och även folk i vår närhet.
Personligen så tycker jag att rubriksättaren omedelbart kunde flytta över till Lokalkanalen eller något och börja om från ruta 1 , jag har ingen dödskamp, jag kämpar inte för att dö JAG KÄMPAR FÖR ATT LEVA!!
Varför ska man prata om det värsta, istället för att fokusera på att göra det bästa möjliga av situationen man hamnat i?
När jag åkte på min lite lätt kraftiga influensa så tog det några dagar innan jag vågade googla min sjukdom och när jag väl gjorde det så hittade jag bara jobbig statistik och negativa saker och INGET positivt som jag kunde hänga upp mig på men nu vet jag ju bättre för jag har funnit bloggarna!
Det finns folk därute som kan och har viljan att besegra cancern och som också låter andra ta del av denna fajt och tänk er att när man är nere på djupaste botten mentalt och kravlar i skiten bara kunna kliva in på nätet,veta vart man ska leta och sen plocka fram det positiva material som faktiskt finns och går att hitta!
Man brukar ju säga att man ska sätta sig in i saker innan man bemöter dem eller kommenterar dem.
Det går inte för en frisk person att sätta sig in i hur en cancerpatient har det , den som säger att "jag förstår" ljuger.
I SVT's program satt en psykolog med som bara såg faror med bloggandet och inte alls förstod varför vi gör det vi gör.
Jag går så långt att jag tror inte hon förstod någonting överhuvudtaget och var bara ett stort misstag i sammansättningen av programmet.
Det som var positivt med programmet var självklart att det gav en vink till folk med samma sjukdom eller anhöriga om att vi bloggare finns härute.
Vi inger förhoppningsvis lite hopp emellanåt och som jag sagt tidigare
"kan jag bara hjälpa 1 enda person till ett lite positivare och drägligare liv genom min blogg så ska jag självklart göra det."
Nu ska jag däremot sova och ser redan fram emot en kanelbulle & kaffe på SÖS imorrn!
Väl skrivet.
En annan kanske mindre betydlig konsekvens av bloggandet utöver det du nämner är att vi som (fortfarande) är friska blir påminda om att uppskatta varje dag att vara just frisk.
Klart att vi och våra bloggar gör skillnad!
Jag har bloggat genom hela min cancerresa och har fått så mycket respons av andra sjuka, nyinsjuknade och anhöriga till sjuka. För att inte tala om alla "friska" som nästintill varje dag följt min blogg, det är bland annat vänner, arbetskamrater och släkt och många många andra.
Det är som du säger att det gäller att försöka lägga fokus på rätt saker, de positiva. Inte alltid lätt när man mår dåligt men bara genom att ha det som mål är hälften vunnet.
Tänker extra på dig idag!
Kaffe och bulle på SÖS.... Mmmm :-)
Så rätt du har. Inte är jag ute och bloggar för att jag är rädd eller ängslig utan för att kunna hitta och förmedla en positiv känsla. Även om jag är allvarligt sjuk så kan jag leva i nuet och njuta av det jag kan istället för att bara tycka att livet är pest. Leva livet på det sätt jag kan. Många styrkekramar till dig.
Så sant , så sant. Otroligt korkad formulering men viktig debatt. Tänker på dig Johan.
Lotta
Hej Johan! Jag vet precis vad du går igenom har själv cancer i bukspottkörteln och lever, men är i dag symtomfri. Och detta är något väldigt väldigt ovanligt enligt läkarna. Jag har blivit opererad 2 ggr en i bukspottkörtlen och en gång i levern och sen har jag fått både strålning och otaliga gånger med cellgifter. Jag har levt i 5 år med min cancer så visst finns det hopp. Kämpa på. Mvh Agne
Jag håller helt med dig. Jag känner själv att jag faktiskt kan bidra med hopp. Och vill bidra med hopp precis som andra har gjort det före mig, i bloggar och på forum. Jag har nyss passerat tvåårsdagen av min diagnos och är än så länge sjukdomsfri. Och då påbörjade jag min behandling med rätt usla prognoser.
Hoppas din behandling idag gick bra!
Kram Busan
Tack för styrkan att dela med dig, keep on keepin' on!
jag hörde den där psykologen/experten eller va hon nu var - på radion. Satt på bussen och tur var väl det för jag blev så för-ad att jag höll på att smälla av. Fördelarna med bloggarna är så många att jag inte ens tänker börja på den listan, men nackdelarna måste man anstränga sig för att komma på. Och det kunde inte ens hon i radiointervjun - för hon hörde väl själv hur j-a dumt det lät. Hon började säga att de i vården kunde påverkas och komma för nära patienter som bloggar, och reportern frågade om det då kunde bli olika kvalitet på vården och då backade "experten" . Sen kom det fram att hon just kommit ut med en bok på detta ämne. Naturligtvis ! Det handlade bara om det- införsäljning av hennes bok. Grr jag kokar bara jag tänker på det.
Jaha.. pressbyråbulle ? Glömde du bort mig - fast förstår om du hade annat att tänka på.
jag tyckte med att titeln var helt smaklös, och jag tänkte nog att psykologen hade fått en "roll" som anti-blogg-kvinna, för annars hade hon ju inga argument som höll?!
själv har jag inte cancer men en av mina bästa vänner har, och jag har följt sabinas kamp på nätet, och när man läser en blogg om någon som trots att döden flåsar i nacken, ändå lever sitt liv, så inger det hopp! tro på mirakel, tro på att livet kan fortgå trots en allvarlig sjukdom,
inte trodde väl jag att vi, min vän och jag, skulle sitta och skoja om cancern,
-äh jag får sista kakan, jag har faktiskt cancer:)
som min vän säger , och jag flinar tebaka, vårt sätt att avdramatisera det hemska som bor i hennes kropp och folk ryggar ibland över att vi är så "råa"
enda sättet att förstå en sjuk människa, och förhoppningsvis kunna hjälpa genom att finnas där, är ju att sätta sig in i situationen den personen befinner sig i.
det gör man enklast genom en blogg. känslor tankar allt som finns runt omkring....så viktigt så viktigt...för oss i omvärlden att förstå och bli bättre på att finnas där!
jag hade hoppats på ett bättre program, Lotta Gray, är en mjuk tjej, men samtidigt så är väl det mycket yta över allt, ena dagen cellgift andra dagen botox?? hur kan man först ta otäcka gifter in i kroppen för att bekämpa en cancer, och sen frivilligt spruta in botox för att bli (trots att det inga finns) rynkfriare?
så jag hade nog hoppas på att någon annan hade debatterat, som hade lite mer substans i vad hon säger, både som bloggaren och som psykologen...
